Dagis har faktiskt blivt helt ok! Nu kan vi lämna av våran ögonsten utan gallskrik, ibland är det faktiskt svårt att få med Algot hem(vi kommer och stör i hans lek).Algot har blivit en riktig liten pratkvarn! Det mesta härmas. Nya ord varje dag som inte alltid är så lätta att tyda. Sig själv kallar han Agåååt men hans namn ska inte sägas i normal ton utan SKRIKAS. Han börjar sätta i hop ord mest i två ords meningar men ibland blir det längre. En regning dag sa mamma "usch va det regnar" detta blev Algots första riktiga mening och upprepas ofta, vare sig det regnar eller inte!
Att "dischka" har blivit standard efter maten. Tur att någon tycker det är roligt att diska:) 